LIVET PÅGÅR ALLA DAGAR. SLUT

Standard

fanga-livet

Bokar på väg mellan arbete och sjukgymnast spontant två biobiljetter. Känner intensivt för att göra något mer av den här vardagskvällen än att gå i samma fotspår som många andra kvällar och tar istället ut Liten på en lyckad överrasknings dejt.
Jag strävar ständigt efter ett liv i balans och närvaro i ett på riktigt upplevt och uppskattat nu. Jag känner ofta en omfamnande  tacksamhet också över tillsynes självklara ingredienser i mitt liv och även över förmågan, som jag ständigt arbetar på att utveckla, att göra det. Ibland gör sig livets förgänglighet extra påmind. Ibland känns det som att behovet av att säga – och visa all kärlek innan det är för sent blir extra stort. Eller kanske inte större men mer påtagligt. Det kan vara för sent sen, därför nu. Därför spontan bio, därför tusen kramar, ett sms, ett telefonsamtal, ord och gester. Tid till det som innerst inne är allra viktigast, hela tiden men smärtsamt kännbart för någon om det hunnit bli för sent.

Livet pågår alla dagar tills det tar slut. Låt de bli mest fyllda utav vad livskvalitet är för just dig, något annat kommer du inte att tacka dig för när alla stunder har passerat❤️

Följ Moonmyword på Facebook , Instagram – moonmyword eller direkt här på bloggen.

Annonser

DET VIDARE PERSPEKTIVET

Standard

bild(2)

Ja även med intentioner åt det positiva hållet så händer det att andra typer av känslomässiga stunder infinner sig, inte minst i en vardag som inte är fullt ut anpassad till dygnets begränsade antal timmar.
Som när en plötsligt och rätt oanmält finner sig snorgråta över kvällens snabbmakaroner & falukorv vid köksbordet. Gråta över allt och inget. Arbetsdagar som inte räcker till och jobbresor som äter upp för mycket tid, över marsvinsbajs som aldrig tar slut och legobitar som ligger som en tät matta över mattan i sonens rum och behöver – tillsammans med allt annat som just för stunden inte ligger där det borde, flyttas på eftersom några ”elementexperter” imorgon ska ha fri tillgång och lejd fram till alla våra element hela eftermiddagen. Sånt kan man gråta över när man har sovit vad som känns som minst en vecka för lite, igen, och känner sig rätt ensam som ensamstående & förälder.

”-Otillräcklig” snurvlar jag till sonen ”…ikväll har mamma en trött liten kväll…”.
”-Mamma, glöm inte att störst av allt är kärleken, glöm inte det mamma!” ”-Du är inte liten, du är jättestor och tillräcklig och det tycker jag och änglarna och morfar i himlen och alla  andra!”.
Kramar och pussar och upprepar all sin kärlek gör han. Han min lillstora viktigaste som jag i min mänsklighet upplever att jag inte räcker till med.

All den där kärleken bar på något vis oss igenom den där kvällen, dammsög upp det värsta, plockade byggbitar och läste Bamse. Och framför allt – den påminde mig om perspektivet som jag mitt i vardagströttheten hade tappat bort – om vad som betyder mest för mig, för oss – på riktigt❤️

Följ Moonmyword på Facebook , Instagram – moonmyword eller direkt här på bloggen.

Standard
bild(1)

Bildkälla:okänd

Humor på andras bekostnad. Ett vanligt sätt att roa sig genom att i olika former förminska eller fördumma någon annan. Vuxna skrattar – barn tar efter. Vuxna skapar humor för vuxna och för barn i tidningar, tv, andra medier och sociala sammanhang – barn upplever och lär.

Jag skulle inte säga att jag upplever mig som humorbefriad, tvärtom. Men jag har nog alltid upplevt att lyteskomik och humor som bygger på ovan stående oftast fastnar någonstans i trakten nedanför strupen. Tänker att det är där hjärtat sitter.

Jag kanske ibland är en ”tråkig mamma” som, när det finns anledning, utan skratt vrider och vänder på den typen av skämt med min son. Men jag vill få honom att tänka och se att om man skrattar åt någons olycka så finns det också någon som är den olycklige.

Jag tänker på de stora problem med mobbning, hattuttryck och våld som finns i inte bara barn & ungdomars vardag idag utan även i vuxnas. Jag tänker på hur vi alla är en del av det om vi inte är en del av att verka för motsatsen.

Vi säger till barn att vara snälla mot varandra samtidigt som vi låter dem se filmer deras hjärnor inte är mogna för att bearbeta och spela dataspel som går ut på att hacka ihjäl fienden med svärd och få livspoäng för det. Sorry men jag köper inte argumentet ”det är bara på film/bara i spelet”. För det är det inte. Det är samma hjärna, belöningscentrum och känsloliv som spelar, tittar, läser och som möter alla andra livssituationer i verkliga livet. Vem avgör vem ”fienden” är där?

Jag pratar med min son, uppmuntrar honom att själv sätta ord på hur han tror att hans ”hjärna & hjärta” mår när han till exempel spelar vissa spel som han inte får ha hemma men har provat på hos kompisar (not. att detta är spel med exempelvis Lego & Superheroes för målgruppen barn,  inte andra våldsspel för vuxna som jag dock också vet att en del jämnåriga i 6-årsåldern får spela.) .
Ord som ”stressad & inte bra i hjärtat” kommer återkommande upp från hans sida som eftersmak när vi talar om det. Det säger en del som jag tänker att vi vuxna borde lyssna på. För kanske är det så att det inte alltid är så lätt att välja rätt själv när man är barn, man behöver vägledning och har förhoppningsvis tillit till att det som vuxna tillåter en att göra är ofarligt. Inte många barn tror att det skulle serveras flugsvamp till middag och reflekterar därför inte heller över risken att bli förgiftade av sina föräldrar. Borde det perspektivet och barns tillit till vuxnas vägledning beaktas i större omfattning när det gäller även annat som serveras?  Min upplevelse är att det många gånger läggs ner mer tid på- och att medvetenheten är större kring innehållsförteckningar på det som stoppas i munnen än på att sätta sig in i vad den egentliga upplevelsen är i mycket som konsumeras av sina egna- och barns övriga sinnen. Det förstnämnda är viktigt och bra men det behöver enligt mitt sätt att se det inte betyda att det andra är mindre viktigt.

Jag brukar säga som jag tror att när människor mår bra har de inget behov av att förminska andra. Människor som är trygga med vem och hur de är, som känner sig själva och accepterar sig så som de är behöver inte göra sig större i skuggorna av någon annan människas olikheter. En sådan människa ser sitt ansvar att förändra utifrån sig själv om det är något hen inte är nöjd med i kropp, själ eller livssituation i övrigt istället för att gräva sig stadigt ner i skiten med ord om andra.

Jag är så väldigt noga med att aldrig snacka skit, ironisera eller skratta elakartat åt andra i sällskap med ett barn. Jag ska inte påstå att jag är helt hemma med min intention att aldrig prata negativt om andra med andra vuxna dock. Men jag vågar påstå att det i sådana sammanhang rör sig om  känslomässig ventilering, som ofta i slutänden blir konstruktiv, och som alltid handlar om uppfattningar som jag har- eller skulle kunna uttrycka även till berörd part mellan fyra ögon.

I mänsklighetens utveckling blir det ju oundvikligen ibland ändå ”fel”. Ser man det efteråt kan man göra skadan mindre genom att erkänna den, att uppriktigt säga förlåt mig och även förlåta sig själv och växa lite till till nästa gång. Man kan ju också skratta åt sig själv och att man snubblade lite på vägen, i olika bemärkelser, och inte ta allting så allvarligt. Om skrattet är glädje, ett ”jag vet att jag duger som jag är, även när det blir lite tokigt” och helst inte ett ”jag skrattar med andra runt omkring för att dölja hur liten och misslyckad jag känner mig nu i den här bortgjorda situationen”.

För mig blir livet ändå mest positivt laddat om jag satsar med ett kärleksfullt perspektiv på tillvaron, och har intentionen att servera det till mig själv och till andra i, i alla fall, de flesta skratt och andetag❤️

Följ Moonmyword på Facebook , Instagram – moonmyword eller direkt här på bloggen.

CYKLER

Standard

Moonmyword_gunga

Jag gungar tillsammans med min son. I samma bostadsområde, i samma gungställning som jag själv var barn växer han nu upp.
Jag tänker på livscykler, en övergår i en annan, vi två olika. Samtidigt parallella som håller varandras händer en tid. Hand i hand, ibland i otakt ibland i takt, två hjärtan som slår. Evig tacksamhet❤️🙏.

Jag har skrivit inlägg tidigare om – och  återkommer ofta till vikten av att packa upp sin ryggsäck. Att våga titta på sådant som smärtat, känna klart det för att kunna växa och gå vidare och för att kunna vara sann i nuet mot sig själv och i livets möten med andra.
Jag tänker att det är som med fysiska sår. Ett första förband kan behövas för att stoppa blödningen. För att samla kraft och för att överleva. Kanske behöver vi då stänga av en tid, helt eller delvis packa undan sådant som blir övermäktigt att känna smärtan utav fullt ut och samtidigt gå vidare.
Men med tiden, lite i taget eller som en flodvåg av smärta behöver vi sedan lyfta plåster och bandage från såren. Se dem, känna dem och låta oss själva och livet läka dem. Inte forcera det utan i den takt de är möjligt låta sårskorporna ramla av när de är redo för att blotta ny, stärkt vävnad. Nyfödda celler och ett starkare, modigare jag. Utvecklas och frige oss själva, kanske andra och förlåta. Förlåta för att frigöra. Att bära på egna och andras oförrätter är en offerkofta som gärna blir trång och obekväm, för den som bär. Att förlåta innebär inte att fel omvandlas till rätt. Inte heller att vi ska vara kvar i destruktiva livssituationer eller tillsammans med för en själv destruktiva människor – lämna dem. Genom att förlåta slutar vi straffa oss själva livslångt med något som vi inte kan förändra i historien. Det går att mata hat och bitterhet genom ett helt liv. Frågan är vem som i slutänden skapat ett rikt liv utav all den spenderade energin som det kostar?
Jag tänker att vi inte kan vara sanna mot oss själva, eller någon, i våra livsval och uttryck om vi för evigt gömmer de vi kunnat bli under bandage som vuxit fast i sår som aldrig läkts fullt ut.

Vi gungar bredvid varandra min son och jag. Jag älskar honom oförmögen att skydda honom från hans livs skrubbsår på knän och i själen. Han måste mänskligt liksom jag få dem och jag kommer att göra vad jag kan för att han ska ha mod och verktyg  att växa utav dem. För att han inte ska växa sig vuxen och på vägen tappa sin förmåga att resa sig upp, känna sig igenom och fortsätta med blicken framåt utan att välta bakåt av en tung ouppackad ryggsäck.

Älska, behåll och bli i din strävan bara det som du älskar. Låt alla – allt annat gå. Parallella spår möts, skiljs åter, påverkas av varandra – se till att det du går vidare med inte lämnar dig med ena foten fast i en tid som redan har passerat. Äg ditt nu, erövra din framtid modigt❤️

 

Följ Moonmyword på Facebook , Instagram – moonmyword eller direkt här på bloggen.

 

 

INTENTIONER

Standard

bild 1

Vi har trätt in i månad nummer 8, den 8 dagen. Om inte redan så snart börjar en sommar övergå i höst och vilken sådan ska det bli för just dig?

Det är tid att sätta intentioner för hösten och för hur du önskar att den ska veckla ut sig för ditt högsta bästa. Måla en bild, skriv ner dina tankar, klistra ihop ett kollage utav tidningsurklipp som tilltalar dig – eller välj något annat sätt, det viktiga är att tydliggöra målbilder. För mig kan en sådan vision board handla om att affirmera en känsla eller tillstånd som jag vill uppnå likväl som om mer konkret att måla om ett rum eller utveckla mitt arbets- eller privatliv i någon riktning. Låt dig inte hämmas utav egot om tankar dyker upp kring hur omöjlig vägen dit ser ut. Håll dig till att ta ett steg i taget i riktning mot målet du önskar. Vägen dit lyses upp allt efter som om du väljer att se dina möjligheter och tror på dem. alla pusselbitar behöver inte ligga synliga på rad för att den första ska falla på plats. Tillåt dig också att se att bilden kan förändras utmed vägen och utkomsten bli något annat, på sikt ännu bättre än vad du först hade tänkt dig. Lyssna till den inre röst som guidar – intuitionen vill oss alla väl vi behöver bara se till att vårda- och hålla kontakten med den levande. Kontakten med det som känns rätt och sant för dig❤️.

Efter en tid i totalt semestermood upplever i alla fall jag att det är som att något har börjat röra på sig invärtes.En energi som vill framåt, som vill förändra och föda puppor till fjärilar.

Jag har haft en längre paus från att dela med mig här via moonmyword. Livet har behövt tid till annat och jag tid till att titta i ryggsäcken, packa upp – känna igenom, kliva vidare och landa i något nytt. Det krävs mod, tid och energi till att utvecklas – och det är också värt det. Livet berikas stegvis. En ökad förståelse för sig själv leder också till förståelse för sin omvärld, sitt förhållningssätt och bemötande av de och det som möter en. En utökad bild av existentiellt sammanhang.

Min intention med bloggen är att den ska bidra med något positivt. Att kunna  inspirera, kanske vägleda och bidra till utveckling för den som vill. Genom att föda en ny tanke eller ett igenkännande, ett ifrågasättande eller ge en bild att bara vila i. Grunden är  kärlek – ett ledord ”stronger than fear”. I alla lägen. Ibland går det lättare,  ibland finns det mer att försöka förstå och arbeta  med men min intention är också att vara mänsklig och att själv känna att det är ok och tillräckligt så . Att leva och dela i kärlek till mig själv, mina medmänniskor, djuren & naturen och i medvetenheten om det fria valet att kunna påverka utkomsten av vägen framåt från nu.

Jag välkomnar dig som tidigare varit här och delat mina ord tillbaka & hoppas att du som nu hittat hit för första gången vill göra det igen❤️

 

 

Följ Moonmyword på Facebook , Instagram – moonmyword eller direkt här på bloggen.

ATT TÄNKA DET EN KAN

Standard

…och kunna det en tänker.

”-Jag vet vad jag tänker göra säger Liten. Om någon av dem som flyr från krig är en bebis, så tänker jag ge ett gosedjur”❤️

Jag har just berättat att jag läser artiklar om människor som flyr från krig, om att vi har det väldigt bra här och att jag vill vara en av alla dem som hjälper den som har det svårt, inte en som gör det svårare”.

Goda handlingar föds ur goda tankar. Ha en bra söndag mina medmänniskor❤️

image

HJÄLP BARN PÅ FLYKT

Standard

image

Moonmyword’s insamling till barn på flykt (se tidigare inlägg) via Unicef bidrar du enkelt till här:

https://unicef.se/egna-insamlingar/moonmyword
Eller SMSa KÄMPA 3173 till 72-900 så skänker du 50kr via mobilräkningen, oavkortat till insamlingen.

Eller http://www.unicef.se för att se alla olika möjligheter att ta ansvar och hjälpa världens barn.

Tack❤️
Angelica / Moonmyword